Skottskador, Älmhult, mat, IKEA och annat som gör Scandwich till Scandwich.  

Den här texten kommer att bli alldeles för lång, alldeles för babblig och alldeles för oklar. Det kan vi säga redan nu. Det är alltså helt ok om du slutar läsa. För även om vår övertygelse är att stringens är bra, så är vi lika övertygade om att det på samma gång också är fan så överskattat. Ibland blir det helt enkelt väldigt tråkigt när allt är till max genomtänkt och uppstyrt. Det suger liksom glädjen ur saker och ting och gör dem så… livlösa. Så stela. Så tråkiga. Och det finns inget som är tråkigare än det tråkiga. Det ska gudarna veta.
     Även om det inte var så himla kul den gången Oskar råkade skjuta Viktor med Johans luftgevär. Det gick bra. Alla inblandade överlevde utan allvarliga men. Även om Viktor vid en tidpunkt var övertygad om att han skulle dö. Han hade nämligen, tidigare på dagen, ätit spaghetti med köttfärssås, vilken han, svårt chockad av att blivit skjuten i ryggen med ett luftgevär, fann sig själv tvungen att spy upp. När han såg den illröda köttfärsspyan trodde han att hans sista stund på jorden var kommen och drog sig tillbaka till sitt rum där han föll i djup sömn. Oskar, å andra sidan, låg redan inne på sitt rum. Svårt chockskadad av att just ha råkat skjuta sin lillebror med ett luftgevär. För det som gjorde situationen än mer prekär var att de båda bröderna var hemma själva. Och när Johan väl kom hem hjälpte han till på bästa sätt genom att försöka pilla ut kulan som satt i Viktors ryggfläsk medelst en nyvässad blyertspenna. Det gick inte så bra. Men sen lite efter det kom våra föräldrar hem och åkte till vårdcentralen där jourhavande läkare velade lite för länge mellan huruvida han skulle ringa polisen, eller ta ut kulan. Men som sagt, allt gick bra och kort därefter bytte Johan bort luftgeväret och sin subwoofer mot en motocross.
     Den där bilden, där uppe till vänster är som du ser en bild på en bild av oss, Johan, Oskar och Viktor. Ägare och grundare av Scandwich. Det är vår mamma som tagit den, bilden på bilden, alltså. Inte själva originalbilden där vi sitter i tuffa frisyrer och fräsiga outfits. Så om du undrade varför den är lite suddig… Hon skyller på att kameran i mobilen är ”sned”.
     Vår mamma heter Åse och hennes man, vår pappa, heter Mats. De har varit tillsammans sedan 1847. Och de passade på att gifta sig när Viktor döptes. Ganska oklart egentligen eftersom han döptes i kyrkan medan de gifte sig borgerligt hemma i vardagsrummet samtidigt som familjen Lind-Svensson (ja, de behöll sina respektive efternamn och vi barn heter Lind) inte har någon relation att tala om, med varken gud eller kyrkan. Vilket kan vara bra att veta när vi så skämtsamt/allvarligt/med glimten i ögat givit Scandwich taglinen – Gudomligt Goda Mackor. Men för att återvända till den borgerliga vigseln; vigselförrättaren var något sorts kommunalråd eller liknande och han hade en guldtand. En guldtand.

     Så.

     Jävla.

     Tungt.

     Vi växte alltså upp i Älmhult. Det är en liten håla nere i den smutsiga södern. Men tack vare IKEA så är Älmhult, till skillnad från många andra småorter i samma storlek, begåvat med besökare, och influenser, från hela världen. Det kan vara lätt att skratta åt IKEA:s inflytande på Älmhult och dess dominerande ställning som arbetsgivare – vid ett tillfälle jobbade faktiskt fyra (4) av fem (5) familjemedlemmar på IKEA. Och enda anledningen till att Viktor inte jobbade där var att han var för liten (åldermässigt alltså. IKEA har inga längdkrav på sina anställda. Det hade ju varit helt sjukt) – men de ska ändå ha credd för att de indirekt hjälper ortens unga att förstå att världen är större än Älmhult.
     Alma, heter Oskar och Erikas första barn. Hon föddes i september 2017 och är det första barnet fött inuti i Scandwich (Matrix-referens). De bor i Malmö där Oskar och Viktor tillsammans meckar mackor för fulla muggar. Men nu när vi öppnar i Stockholm kommer de växelvis att åka upp och se till så att alla bitar faller på plats.
     Johan, är den äldsta brodern, och han bor i Stockholm. Det är han som i huvudsak ska driva Stockholmsfilialen av Scandwich. Han har jobbat med reklam. Han gillar att skriva, att fotografera och mat. Men han är ingen utbildad kock.
     Oskar, är mellanbrodern, och han bor i Malmö. Det är han som är VD för Scandwich och den av bröderna som överlägset meckat flest mackor. Han har jobbat nästan varje dag i över två och halvt år med Scandwich i Malmö. Helt galet, egentligen! Han gillar att bygga saker, Arsenal och mat. Men han är ingen utbildad kock.
     Viktor, är den yngsta brodern, och han bor i Malmö. Innan dess bodde han i Ryssland, Singapore och Vietnam. Sen drev han och vår mamma Restaurang Lind i Kivik under tre års tid. Han gillar padel, Chelsea och mat. Och han är utbildad kock.
     Vår styrka är att vi tillsammans har en sjukt bra mix av olika kunnande och kompetenser när det kommer till att öppna och driva restaurang. Det är exakt som det där Seinfeld-avsnittet när Jerry och George samarbetar och på så sätt blir som EN vuxen människa som kan ha en fungerande relation… hmmm, eller nja, det kanske inte är EXAKT så. Men du fattar; tillsammans blir vi jävligt starka, helt enkelt.
     Faktiskt så föddes vår kärlek till mackan för typ 20 år sedan när någon i familjen, det kan ha varit vår pappa, Mats, helt obekymrat skar några väl tilltagna bitar rökt korv som han sedermera placerade på en macka (han hade inget smör eftersom han av någon anledning aldrig har smör på sina mackor vilket såklart inte är ett rimligt beteende men nu är det som det är och det är något som alla måste acceptera) innan han sträckte sig efter burken med farmor-hemmagjord-hallonsylt och började kleta in korvbitarna med denna. Sen tog han sig ett bett och hmmm:ade av välsmak. Men det ska du veta, för i dina öron kanske det låter helt sjukt med hallonsylt på rökt korv på en macka, så är det extremt gott. Testa själv, du skola icke bli besviken.
      Inflikning: mackorna vi gör på Scandwich är inte så mycket mackor i betydelsen "mackor", utan mackor i betydelsen "väldigt matiga mackor". Tänk alltså inte i termer av ost, skinka, tomat och smör. Tänk i termer av långbakad fläsksida, syltade citroner, smulad yoghurt och kimchimajjo för att förstå vad det är vi gör. Och kom ihåg: det är STOR skillnad på macka och macka. 
     Den här texten skrivs på en tisdag i slutet av januari. Om drygt två månader öppnar vi på Vattenledningsvägen 44 i Midsommarkransen. Det är spännande. Det är kul. Det är nervöst.
     Vi ses på Scandwich, Malmö eller Stockholm spelar ingen roll.
     Välkommen!